I helgen var jag och J i Stockholm! Kusin Fredrik fick sin Sayna.
Det var ett vackert bröllop, ett riktigt sagobröllop. Många släktingar (och vi förstås) från Hallsberg satte sig på tåget 8.35. Vi hann inte sitta länge förrän min kära mor flög upp ur sitt säte skrikandes och slängde sina glasögon på golvet och stampade och svor. En geting hade flugit in på insidan av hennes glasögon. Vi fick oss ett gott skratt allihopa inklusive de andra resenärerna som chockat stirrade på mamma. J konstaterade glatt att vi hann inte sitta längre än 4.5 minuter innan min mor lyckades åstadkomma en komisk situation. Men resten av resan gick bra, inget mer hände (då iallafall).
Väl framme var det bara att följa strömmen till tunnelbanan, jag blir så himla stressad av att vara i Stockholm. Jag känner mig bara vilsen och i vägen. Men vi lyckades ta oss till rätt ställe och kliva på rätt tunnelbana, och gå av vid rätt ställe. Men sedan tog vår tur slut, vi råkade gå åt fel håll så vi missade bussen till Sköndal. Men som tur var gick den ganska ofta så det var bara att hoppa på nästa. Där mötte bästa Caroline oss, blir alltid så glad att se henne. Men det måste ha varit sommarens varmaste dag för det gick inte att andas och svetten rann. Men efter en snabb dusch och lite fix och trix var vi redo för bröllop! :biggrin:
Vigseln var i Tyresö Kyrka så en sista busstur hann vi med. Jag hade min körsbärs-klänning:

Jag fick väldigt mycket beröm för den på festen.
När vi kom fram var det så varmt att alla bara sökte sig till skuggan, men vilken tur att det inte regnade. Vi tog plats inne i kyrkan och bara väntade, jag hade fjärilar i magen. Så när bröllopsmarschen började spela och brudparet klev in i kyrkan slog hjärtat dubbelvolter och tårarna kom. Det var så fantastiskt vackert alltihop. Det var en högtidsstund att sitta där och lyssna på när prästen talade och när solisten sjöng. Jag är inte kyrklig alls men det är något särskilt med bröllop. Utanför kyrkan efter vigselns slut kom brudparet gåendes nedför trappan och självklart kastades det ris och hurrades. De släppte vita ballonger, en för varje gäst. Två var röda, de representerade de två som inte längre finns med oss men som närvarade ändå, brudgummes pappa och brudens styvpappa. Det var så stort att se alla ballonger stiga mot skyn med de två röda som lös mot himlen.

Alla gäster var med på ett stort gruppfoto innan vi fick varsin liten flaska bubbel och gick en tipspromenad runt i grönområdet kring kyrkan. Sedan var det dags för middag, det var ett strandtema så det var dekoretat med snäckskal och tända ljus överallt. Vid varje plats låg ett häfte med förklaringar vem varje person var. Det var väldigt kul att läsa om alla, jag tänker inte avslöja vad som stod om mig, nu vet alla som var där min mörka hemlighet!
Det blev massor av god persisk mat, goda drycker, dans och en massa fina tal såklart. En helt fantastisk fest. Jag fick lära mig att dansa på persiskt vis, det var sjukt roligt. J och jag dansade, det var som ett romantiskt skimmer över hela kvällen och om det är möjligt så blev jag ännu mer kär i min man. Han strålade hela kvällen och jag är stolt att vara vid hans sida. Där gled vi fram över golvet och bara log hela tiden. Puss älskling. Vid fyra på morgonen var det dags att tänka på refrängen och alla goa släktingar satte sig på nattbussen som skulle ta oss till vårt hotell. Ett underbart litet hotell med jättefina rum. Klicka på länken och titta på Andrénska Villan:
http://www.nordicroom.se/inredning/inredning.html
Där bodde jag och J, mamma och pappa, morbror och Kristina och mina bröder. Det var jättemysigt för vi hade villan helt för oss själva. Vi kom inte i säng innan kl 5 på morgonen så jag kände mig rätt mör dagen efter. Men både jag och J sov en stund på tåget hem.
Olycktvis blev William sjuk under lördagskvällen men som tur var han hemma med bästa Torun. Han blir alltid sjuk när vi är borta. Hög feber är hans signum och så blev det även denna gång. Febernedsättande och massor att dricka. Han var piggare när vi kom hem men på kvällen blev han hastigt varm igen och klagade på ont i halsen. Han är helt knallröd i hela halsen stackaren. Så nu är vi hemma och jag kurerar min lille son. Hannes börjar skolan på onsdag, han längtar efter att få börja tvåan.
Vi tänkte fira det (och att säga hejdå till sommaren) med att besöka Kolmården om två veckor. Vi var ju i Eskilstuna i somras men det finns ju inte så mycket djur där så Kolmården here we come!
Nu ska jag krama mina barn
Linda