Det är så skönt att få vara ledig. Att kunna sitta uppe på kvällarna och titta på en bra film, utan att känna tröttheten som smyger sig på. Rätt som det är så har man missat halva filmen för man somnat. Skönt att slippa stressa iväg på morgonen med trötta barn och väskor som ska packas med gympakläder, läxor, extrakläder och frukt. Att få sitta ner i lugn och ro med familjen och äta en lugn frukost med en stor kopp kaffe och inte ha en massa måsten. Jag njuter av varje sekund innan allvaret börjar igen.

Det är min födelsedag snart så av en slump satt vi och fikade med en kompis och diskuterade Nintendo Wii (det har stått högt på min vill ha-lista sedan det kom ut). Jag kommer från en nintendo-familj där vi har haft det senaste jämt (ett tack till mina föräldrar M och J-Å) men ett Wii har liksom alltid varit för dyrt. Bror min skaffade ett för några år sedan men jag hann inte spela eftersom vi inte hann träffas så mycket. Sedan sålde han det och ja sedan föll det i glömskans land. Men den senaste tiden har jag börjat sukta igen och J har fått höra suckar och ”åhh vad jag skulle vilja ha ett Wii” allt för ofta. Men häromkvällen blev han väldigt mystisk och frånvarande. Jag blev i princip inlåst i Willes rum med ordern ”att du får inte komma ut förrän jag kommer och hämtar dig”
Nu började det bli väldigt konstigt, men där satt jag och pillade på Willes leksaker och undrade när jag skulle få komma ut. Efter ett tag (när jag höll på att kissa på mig) fick jag komma ut. Den här gången fick jag inte sitta vid datorn eller ”snoka” runt som J uttryckte det. Ehh, nehe… Så jag passade på att läsa min julklappsbok (en väldigt bra vill jag tilläga, ”De välvilliga av Jonathan Littell) och kvällen gick på som vanligt. Dagen efter betedde sig J konstigt men det hade jag ju bara konstaterat att så var det. Iväg till Ica för lite shopping på förmiddagen, J tycker att jag kan gå in och handla så ska han bara göra ett ärende först. Oki, går in och handlar och kommer ut ur butiken… men vem sitter i bilen, brorsan R (ägaren till Wii:et). Mystiskt men varken J eller R sa något. Så bär det iväg ut till Marieberg där jag och William bara blir dumpad! J och R bara släpper av oss och drar sedan iväg: Hejdå, hörs om ett tag! Du kan ta en kaffe eller två så länge… Men vad i… Jaha, jag och Wille går runt några varv innan vi landar på Mc Donald’s för en kaffe och glass. Då ringer min goda vän M och undrar vad jag gör. Hon låter helmysko och superfinurlig, jag börjar ana att hon är med på de onda planer som både min man och bror tycks smida.
Tröttnar fort på att vara på Marieberg och ringer argt till min man, men inget svar.. ringer (ännu mer arg) till bror och får till svar att vi kommer om en kvart. Gaaahhh, nej ni ska komma nu… Till slut kommer de tillbaka, och är precis som om inget konstigt har hänt eller så. Jag känner att jag börjar härskna till och snäser åt både J och R.
Springer in på Ica, igen, handlar glömd grädde. Då ringer M igen och låter helförvirrad och superkonstig. Nej nu järnspikar, vad är det som händer? Kommer hem och börjar med maten, R och J bara flinar och spelar helt ovetandes om det som händer. Det ringer på dörren och där står M!!! Ville bara komma förbi och säga hej…
Jaså… vad kul, men typ helt oväntat… Alla tre ser lite luriga ut och de ber mig att jag ska komma och sätta mig i soffan. Där får jag ett kort där det står: Grattis på födelsedagen och så vem det är ifrån. J förklarar att jag ska få min present lite tidigare och så hämtar han ett paket. Det innehåller ett Wii-spel… Hmmm Sedan kommer J med ett stort paket och två små till. Det är en Wiikonsol med en extra handkontroll!! Jippieee….

Här ska spelas…. Så nu har vi haft bowling, tennis, golf, baseball och boxing-turneringar här hemma så det heter duga. Problemet är att man får så satans ont i armen när man är så otränad som jag är. Har haft riktig träningsvärk och är stel som pinne. Men det är det värt. J har rekordet i bowling än så länge, men jag ska ta det… snart..
Tack till alla som var med på presenten!

Nu ska jag öva lite…
Kram Linda