När jag tänker på min familj och mina vänner blir jag så lycklig. Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag har en underbar man och två små solstrålar som lyser upp mitt liv. Jag har underbara vänner som tar mig för den jag är. Mina föräldrar och syskon förgyller mitt liv. Med allt detta i bakhuvudet tänker jag på de som inte har någon. Inte en vän att få kraft och styrka ifrån, ingen partner att få kärlek utav, inga barn som ger den största lyckan. Hur klarar dessa människor av livet? Det finns nog gott om trasiga själar därute med livsöden som jag bara kan förskräckas över. Jag är som sagt väldigt tacksam över min lott i livet, att få vara någons fru, mamma och vän. Nu ska jag krama min man och mina barn. Sänder en tanke till alla ni ensamma därute. Kram Linda
Jan 30
Jag är en helt vanlig fru/mamma/kollega/vän/dotter med möjligtvis några galna drag. Jag bor i Örebro med min man J och våra två barn. Jag arbetar som förskollärare och jag älskar mitt jobb. Jag älskar att läsa böcker, framförallt pocketböcker. Har en hel bokhylla full med underbara berättelser i pocketformat. Annars spenderar jag mest tid med familjen och med mina goa vänner. Är i tagen att ta körkort, tänkte försöka ta det innan jag fyller 30.... Vi får se hur det går med den biten...