När jag tänker på min familj och mina vänner blir jag så lycklig. Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag har en underbar man och två små solstrålar som lyser upp mitt liv. Jag har underbara vänner som tar mig för den jag är. Mina föräldrar och syskon förgyller mitt liv. Med allt detta i bakhuvudet tänker jag på de som inte har någon. Inte en vän att få kraft och styrka ifrån, ingen partner att få kärlek utav, inga barn som ger den största lyckan. Hur klarar dessa människor av livet? Det finns nog gott om trasiga själar därute med livsöden som jag bara kan förskräckas över. Jag är som sagt väldigt tacksam över min lott i livet, att få vara någons fru, mamma och vän. Nu ska jag krama min man och mina barn. Sänder en tanke till alla ni ensamma därute. Kram Linda
Jan 30